Visionsarbetet i Svenska kyrkan

Biskopen höll ett föredrag i Stiftsfullmäktige i Stockholms stift den 20 november 2006 om sina framtidstankar. Dessa är väl värda att vidareförmedla. Samma dag tog POSK-gruppen ett initiativ till Visionsarbetet i Svenska kyrkan.

Biskop Caroline Krook inledde med att jämföra sin egen tid som biskop med reformationstidevarvet på 1500-talet. Då ledde ny kunskap till att människor upptäckte att jorden inte var platt utan rund.  I och med det ifrågasattes t.ex kyrkans auktoritet. Och förvisso är förändringarna idag kanske minst lika stora. Ny teknik gör nu att människor kan upptäcka och kommunicera på tidigare oanat sätt. Detta skapar både framtidstro och oro. På vilket sätt möter kyrkan dessa nya utmaningar?

Lyft blicken

Biskop Caroline menade att vi förtroendevalda måste lyfta blicken och se över församlingsgränserna. Församlingen som hemhörighet är visserligen betydelsefull, men församlingen är också en liten del av en världsvid kyrkan. Hon menar att det i framtiden kommer att krävas nytäkande. Hon tror t.ex på att det kommer att krävas större avgiftsintagningsområden och mer samarbete över församlingsgränserna. Som en röd tråd i hennes föredrag löpte "att vad vi sår idag skall skördas imorgon".

- Principen om den territoriella församlingen är snart upphävd, sade hon. Dels genom det så kallade vistelsebegreppet och dels genom clearingsystemet. Vi har en dagförsamling, en nattförsamling och många har dessutom en hjärtats församling där de har sin gudstjänstgemenskap för de trivs där.

- Alla församlingar skulle må väl av att fördjupa sina internationella relationer genom vänförsamlingar eller helt enkelt genom enkla resor med lågprisflyg. Perspektiv från andra länder ger oss perspektiv på vår egen kyrka. Kyrkvärdar kan få som belöning och inspiration att resa till London och se både socialt medvetet arbete och gudstjänst med fullödig liturgi i en och samma församling. Det är också väl använda pengar att ta emot gäster från andra länder och höra om deras kommentarer om vår kyrka.

Vi tillsammans!

Den nyvalde biskopen i Växjö Sven Thidevall brukar tala om den kyrkokommunala parentesen vad det gäller Svenska kyrkans organisation.

- Alltsedan medeltiden har församlingarna ett självstyre med ett delat ansvar mellan präster och lekmän, fortsatte biskop Caroline. Det ligger i vår identitet. Men det kyrkokommunala styrelsesättet är en parentes – låt vara med luddiga kanter. Det goda har varit att en mängd personer som kommit från de politiska partierna har blivit aktiva i kyrkan och inte så få har kommit till personlig tro – om de inte hade det från början. Det negativa har varit att ett politiskt tänkesätt ibland präglat kyrkoråd med en grupp i majoritet och en grupp i opposition. Det hör inte hemma i kyrkan. Här finns bara ett pronomen och det är ”vi”. Vi tillsammans!

- Moderaten Per Blomqvist brukade säga: Man kan vara socialist, folkpartist eller kommunist, bara vi hör samman i Jesus Krist. Det är viktigt att hjälpa och bereda plats åt nya nomineringsgrupper. Det kan hända att de är enfrågepartier och kanske inte så kunniga – men den sämsta vägen, om än inte regelvidrig, är att bilda koalitioner och stänga dem ute. Så hämmas mycket entusiasm som istället borde tas om hand. Ett politisk tjuv- och rackarspel hör inte hemma i kyrkan!

Behovet av en gemensam vision

En sämre ekonomi behöver inte betyda en sämre kyrka, sa biskop Caroline. 

- Prioriteringsfrågorna kommer att bli viktiga. Vad är det vi ska göra, just här, just nu? Omvärlden förändras ständigt och vår analys av den måste ske ständigt. Vi ska syssla med gudstjänst, undervisning, diakoni och mission, men vad det innebär måste varje församling tolka i sin egen kontext. Vad är egentligen vår kärnverksamhet?

Sekulariseringen är starkast i storstäderna. Men nyligen publicerades en utredning som visar att sekulariseringen inte längre ökar med höjd välfärd.

- Innerstadskyrkorna är på god väg att söka sina egna profiler, sa biskop Caroline, och hon tror att det kommer att accentueras ytterligare.

- Det är bra. Och det är värt att lägga märke till att växten finns där eldsjälarna finns och där eldsjälarna förmår att bygga hållbara strukturer och breda arbetslag av frivilliga krafter.

Ödesfrågan

Om biskop Caroline skulle välja ut en ödesfråga för kyrkan just nu blir det konfirmand- och ungdomsfrågor.

- När jag prästvigdes var det en självklarhet att varje präst skulle undervisa ett par, tre grupper. Själv har jag konfirmerat över tusen konfirmander. Men idag är ungdomsarbetet så oändligt mycket svårare, för många präster är ungdomar ett främmande folk. Därför är det nödvändigt med konfirmandarbetslag där pedagogerna har en stark ställning. Många församlingar behöver både personellt och ekonomisk större satsningar och vi måste tänka ännu friare än vi gör idag. Det räcker inte med att skriva i församlingsinstruktionen att barn och ungdom är prioriterat område, det måste synas i budget och rekrytering. Jag är positiv till provverksamhet vad gäller konfirmation i både äldre och yngre åldersgrupper än den gängse. Jag tror nämligen inte längre att konfirmationen är något som markerar övergång från ungdom till vuxen. Helt andra riter finns nu för detta, t ex studentexamen. Konfirmationen betyder helt enkelt en bekräftelse av dopet och det kan ske vid skilda tillfällen i livet. En gemensam stiftssatsning på konfirmation och ungdom kommer att ske de närmaste åren.

Dialog

Dialog är redan nu ett huvudord och kommer alltmer att bli det. Vi är relativt vana vid dialog med andra trossamfund. Det brukar vi kalla ekumenik. Alla kristna på samma ort hör samman. Men vi behöver mycket mer dialog med aktuell forskning och med kulturlivet, sa biskop Caroline.

- Dialog och samarrangemang med kulturbärande institutioner ser jag som något mycket viktigt; teatrar, bibliotek, kulturhus osv. 

- Dialog förutsätter trygghet. Först när man är trygg i sin egen tro vågar man gå i verklig dialog med andra människors uppfattning. Det finns en biskopstitel jag tycker särskilt mycket om. Det är pontifex. Ordet betyder brobyggare. Jag skulle gärna vilja vara brobyggare.

- Vår uppgift är inte att förvalta ett arv utan att leva en tro, avslutade Caroline Krook.

Motion om kyrkans visionsarbete

POSK-gruppen i Stiftsfullmäktige inlämnade vid sammanträdet en motion att överlämnas till Stiftsstyrelsen med förslaget att ge Stiftsstyrelsen i uppdrag;

Med skrivningen vill vi visa på det stora behovet av ett aktivt visionsarbete i Svenska kyrkan och i Stockholms stift bl.a. för att möta den fortgående sekulariseringen, eftersom de negativa förändringar som kännetecknar 1900-talets kyrka, är allra störst i församlingarna i Stockholms stift.

Sjunkande dopfrekvens innebär att Svenska kyrkan inom några år står inför en kraftigt förändrad situation vad gäller antal anslutna. Vi menar att resultat från investeringar som görs och har gjorts vad gäller visionsarbete, t.ex. skriften ”Folkkyrkans tid”, inte i tillräcklig utsträckning avspeglas i praktiskt arbete.

Vi vill att en visionsgrupp tillsätts för att utreda hur biskopens förhoppning om hur ”samtalet om att vara kyrka på ett nytt sätt i en ny tid” bäst skall bedrivas och hur stiftet bäst kan stödja församlingarna, när det gäller förändringsarbetet i samband med det framtida arbetet med nya församlingsinstruktioner i Stockholms stift .

Hur skall Svenska kyrkan engagera ”den nya, upplysta samtidsmänniskan”? När kristendom inte längre har skolan som kommunikationsplattform, hur kompenserar hon denna förlust? Vi lever i ett mångkulturellt samhälle och hur samarbetar kyrkan bäst med människor från andra kulturer? Hur kan Svenska kyrkan engagera unga människor? Hur upprätthålls kontakten med ungdomarna i våra församlingar? Hur bjuder kyrkan in till dialog före och efter konfirmationen?

Dessa och liknande viktiga frågor måste vi ställa oss i Svenska kyrkan. Visionsgruppen skall ha som mål att ta fram ett underlag till en vision som presenteras för stiftets församlingar och som sätter igång samtal i församlingarna och som stiftet kan arbeta utifrån. Därför måste Visionsgruppen ha en bred sammansättning, män och kvinnor samt med samtliga åldrar representerade. Det är också viktigt med en utifrånsyn, varför vi tror att även ej förtroendevalda personer i stift och församlingar kan utses att medverka. 

Lars-Olof Landin
v. ordförande POSK Stockholm